Lina Åslund

Tänk de som framtiden stannar vid tanken. De som inte får uppleva ”framtiden” för att de är sjuka, blir mördade, råkar ut för en olycka eller någonting annat som skapar ett dödsfall. För de stannar framtiden i deras tankegångar. Framtiden blev aldrig ett faktum. Därför tycker jag inte att man ska skjuta upp på saker och ting. T.ex säga att ”Men jag gör det imorgon” som egentligen betyder ”Jag gör det i framtiden”. Om framtiden då inte kommer så har man gått miste om en massa roliga saker som man skulle ha kunnat gjort på en gång om man hade vågat och orkat tagit tag i det. Det kan kännas jobbigt till en början men det är så värt det om det leder till någonting positivt. Man kan inte bara säga att allt ordnar sig, för det gör det inte. Det är DU själv som styr ditt liv och styr din framtid. Orka ta tag i saker och ting. Skiter du i att plugga idag så kommer inte jorden gå under men din framtid kan bekostas samtidigt som du kanske missar någonting som betyder mer för dig om din framtid inte kommer.

Det bästa man kan göra är att inte ta något för givet, visa uppskattning till de personer som betyder mest för dig. Ta vara på varje dag och gör den till det bästa möjliga och gör det du brinner för. Om du gör det så kommer framtiden att göra sitt.

Mitt tal som sagt. Vad tyckte ni? Vad finns det att diskutera? Är det värt att tänka på?

Framtiden är oviss och tur är väl det. Jag skulle i alla fall inte vilja veta om att jorden ska gå under imorgon. Det skulle skapa en panik. En panik över att hinna med och göra allting som man vill göra under sin tid på jorden. Om man då visste att man bara hade 24 timmar kvar så skulle man vilja göra så mycket att man inte skulle hinna göra någonting alls. Och om man nu mot förmodan skulle hinna göra någonting i ren stress så skulle det inte vara någonting att minnas. Men det kanske inte spelar någon roll eftersom framtiden ändå inte finns där? 

 Imorgon så kommer sista delen !

När man var liten så sa man ofta ”När jag blir stor så vill jag bli... och vad det nu kan vara” då syftade man på vad man ville jobba med som vuxen. Man fantiserade om framtiden även om man inte uttryckte sig på det sättet ”I framtiden vill jag jobba som ambulansförare”. Man förstod bara att man menade framtiden, så enkelt var det. Precis som allt annat var mycket enklare när man var mindre. Inte alls lika mycket bekymmer, tankar, känslor och krav.

När jag gick i sexan så hatade jag SO för att det tog upp alla problem som finns i världen. Ett av problemen som jag särskilt kommer ihåg att vår lärare sa var att oljan en dag skulle ta slut. Han sa inte när oljan skulle ta slut utan bara att det skulle hända, någon gång, i framtiden. Redan då ville jag veta. Jag ville veta när den här ”krisen” skulle inträffa. Idag vet jag att man inte behöver veta allt om allting. Man behöver inte förstå allting för att var smartast, för ingen vet om man ens lever in i morgondagen. In i framtiden.

Jag lägger ut en del för varje dag tills det är fulländat ;) 

Framtiden kan kännas långt bort, eller nära. Det beror på vem som säger det. Det är skillnad från person till person, alla är olika individer och kommer så förbli, även i framtiden. Ibland blir man förvirrad om vad som man ska lägga fokus på. Frågar du en person så säger den en sak och frågar du en annan så är svaret helt annorlunda. Är det framtiden eller det som händer just nu som du fokuserar mest på? Och vad är egentligen framtiden? Är det nästa lektion, 100 år framåt eller kanske året du tar studenten? Det som är säkert är att framtiden inte har inträffat, utan någonting som kommer att ske, inom en snar framtid.

Det här var inledningen av mitt tal. Tänk på det som jag har skrivit. Sug upp det, tänk och skapa en egen uppfattning. Om ni tycker det är ett intressant ämne så får ni gärna kommentera vad ni tycker och om ni vill höra fortsättningen av talet, som sagt, det här var bara inledning. HA det bäst!

KRAM LINA