Lina Åslund

 

 

Har precis skrivit ett kemiprov som jag tror gick väldigt bra. Blir alltid lika förvånad när jag sitter där och skriver massa konstiga formler mm som jag inte trodde att jag kunde. Hoppas bara att det gick lika bra som det kändes. Idag är det fiskonsdag så om en halvtimme blir det fisk till lunch, sen ska vi åka skidor i det sjukt fina vädret, underbart. 

 

Tyvärr gick inte skidorna som man hoppades på men men, jorden går inte under. Efter skidorna på teven gick vi upp till stadion för en samling och sedan tränade vi på skidbyten inför dubbeljakten på JSM. Efter det tog jag och Linnea Skalbuspåret som är jätteroligt, särsklit nedförsbackarna. Ikväll ska jag ta det lugnt och se på teve typ, behövs, kanske tar fram högen med plugg också...

 

Egentligen skulle vi ha träning nu men eftersom det är damernas 10km fristil på VM om fem minuter så fick vi skjuta på den. Så nu sitter jag och Linnea bänkad framför teven och hoppas på svensk seger. Just nu blickar de tillbaka till OS i Vancover och oj vilka minnen man får från när man satt och tittade på det, sjukt. 

 

Igår var jag i skolan enda till 6 men det var ovanligt roligt. Pluggade kemi, matte och sam hela dagen. Vissa saker spårade mer än andra men roligt hade vi i alla fall. Förklaringar på tavlan alá linalinneagabbe, sumobrottare som skulle täcka svarta hål, gubben mol som skulle strypas, jag är en atom, kemiskämt, försök till att vara smart, asgarv och matte i konferansrummet med sköna kontorsstolar som snurrar haha, fullt fokus eller nej. Sen på kvällen tittade vi på frozen. Om tio minuter har vi samhällsprov, imorgon kemiprov och sedan bara en inlämning innan det äntligen är lov. Lite extra menat till er som har lov nu eller redan haft lov...hörs.

 

 

 

 

Steg upp 06.00 väldigt trött men blev piggare med frukost i magen. Klockan sju hoppade vi in i bilen och drog till Osberg för att serva mamma kompis på tjejvasan. Stressen vid starten oj oj oj. Några är nervös inför första backen, andra om vallan är för mjuk, några gruvar sig inför den där långa nedförsbacken. Om man stannar upp där, mitt i all stress, bara står rakt upp och ned och tittar på alla. Det, det är ganska coolt. 

 

Lite innan starten åkte jag och mamma till Hökberg för att titta på när de första starleden kom. Blev väldigt sugen på att åka så nästa år blir det tjejvasan och inte kortvasan. Sen hann vi in och titta på ett till ställe i skogen innan vi åkte till målet i Mora. Hela eftermiddagen har vi bara strosat omkring. Strax tacos.

 

 

Med mössa, tubhalsduk, täckvantar, långkalsonger, raggsockor och fleece kom jag undan med att endast frysa om näsan. Aldrig igen säger jag bara. Inte nog med att det var kallt, mamam hade inte tagit med salt, men havregrynsgröt utan salt har väl ingen dött av eller? 

 

Starten på kortvasan gick och jag hängde på Axel som ålade sig fram bland alla miljontals skidåkare, typ, efter ca två kilometer var jag säker. Det gick verkligen inte, det kändes inte som det skulle och det var ingen idé att fortsätta. Vid första kontrollen, efter 11km klev jag av, bröt. Mitt första brytna lopp tror jag. Förra kortvasan var jag sjuk, året innan det glömde jag sätta på chipet på kardborrbandet så jag åkte tydligen inte. Första året jag åkte då kom jag i mål på riktigt, dock på tiden 3 timmar och 19 minuter men det spelar mindre roll. Imorgon ska jag titta på tjejvasan och gå på stan, bratackhej. 

 

Borde verkligen packa nu, men det är så sjukt tråkigt. Känns som om jag inte gör så mycket annat och bättre kommer det inte att bli eftersom jag åker hem nästa vecka och sedan till Ö-vik på JSM och sedan tillbaka till Åsarna... jaja, bara att börja.                              ny, fin bild, jul osv

 

 

 

Igår skola hela dagen. Jag skrev mitt livs svåraste matteprov, skrattretande svårt helt enkelt. Idag såg vi lite filmer om riksdagen och sådär och sedan har jag åkt skidor i två timmar och gymmat. Precis ätit mat och snart drar jag ut och åker skidor igen. Ska leka lite med småbarnen, som visade sig var runt ett år yngre än oss. Ska ta det lite lugnare än förra tisdagen då min skida gick av... 

 

Hemma igen efter en helg i Sveg. I fredags kom jag ned dit och tittade på distansen och sen åkte jag själv skidor. Åkte ut på något spår och efter ett tag började det mörkna men jag var glad för då fick jag använda min nya pannlampa. Sen på kvällen åt vi mat och tog det lugnt. I Lördags så var det sprint och ski cross för de tävland, roligt att titta på. Åkte även skidor på kvällen, hade tänkt åka samma spår som dagen innan men på nåt sätt så kom jag bort och trodde jag aldrig skulle se stadion igen men vips så var jag där, underligt (kanske beror på att jag har tidernas sämsta lokalsinne). På kvällen åt vi tacobuffe på ett jättemysigt cafe, jag köpte även en chokladboll stor som en knytnäve som jag har kvar än. Idag (söndag) så var det stafetter, tanken var att jag skulle köra lagledarestafett men då skulle jag komma hem så sent. Tråkigt för jag var riktigt taggad på att kötta allt i ski crossen, nästa gång kanske ;) Nu har jag städat hela lägenheten typ och ligger utmattad i sängen och gräver mig för att jag måste valla skidor...

Japp. Nu sitter jag i bussen på väg till Sveg och vet inte riktigt vart jag ska hoppa av eller någonting men det visar väl sig. Är mitt ute i skogen kan jag informera om, ett hus varannnan mil typ, Jämtland /Härjedalen... På eftermiddagen ska jag titta på skidtävlingen och sedan åka lite själv. Skönt att komma bort från Åsarna ett tag och göra någonting annat...hörs. 

Så trött på skolan nu så det finns inte. Nu är den över för den här veckan iaf för imorgon åker jag till Sveg och tittar på Kalle Anka Cup riksfinal som brorsan ska vara med i. Idag så hade vi biologi men eftersom både jag och Linnea hade inteagit intepluggamode redan innan vi börjat så sammarbetade vi och frågorna kanske blev lite mer skruvade än tänkt. Efter skolan gymmade jag och nu är det sängläge innan jag  tar tag i livet. Alla ♥-dag idag också så jag ska äta mycket choklad och fira med den bästa flickvännen Linnea (skämtåsido).Tack mamma för chokladhärtarna!

 

 

När allt känns förjäkla tungt och allting bara går emot en själv. Då är det skönt att ha underbara vänner. Vänner som förstår och stöttar, får en på bättre humör. Nu glömmer jag den här dagen och går vidare. 

 

 

Igår var det fullt upp. Hela dagen. Först skola och sedan in till Östersund för lunch och "Framtidsresan" som var jätterolig men jag förstod inte riktigt budskapet, hehe. Vi kom hem vid 15.15 och träningen startade 15.30 och det hann bli mörkt innan vi var hemma igen vid 18.00. Kastade i mig mat och bytte om för 18.15 drog jag ut på skidor igen för att hjälpa till på "prova på skidskytte träningen" och jag fick även skjuta. Roligt som tusan var det och det är så mysigt at tåka skidor på kvällen i elljusspår. Vid åtta igen var jag hemma. Nu, KEMI. 

 

 

 

Sitter i Sofias lägenhet och väntar på att våra semlor ska jäsa klart. Vi tjuvstartar lite ;) Idag gick vi i skolan heeeela dagen = tufft. Förstår knappt hur jag överlevde alla år i högstadiet med i princip alla dagar till tre. Svaret kanske är att man förändras eller att jag blivit lite för bekväm helt enkelt. Nej ju tillbaka till semelbaket.

 

 

 

IGÅR. Ja, vad säger man? En helt underbart kul dag med många missöden kan sammanfatta allting men nu lite mer invecklat. (bilder kommer i ett annat inlägg)

 

Jag och Erik (tck för den kuliga dagen) skulle åka slalom och hade spanat in snötåget som det så fint heter. Snabbt, enkelt och smidigt skulle det tydligen vara, men det var verkligen allt annat... Planen var att vi skulle ta tåget från Åsarna till Röjan. I Röjan skulle vi hoppa på en buss och åka till Vemdalen där backarna ligger. Tåget skulle gå 10.00 men vi var vi "tågstation" tjugo minuter innan som vi för övrigt fick pulsa till för det var ca 1/2 meter snö, många som åker tåg i Åsarna, nja tror inte det. Vi väntar och väntar men inte kommer det något tåg eller. Jag börjar ringa till en massa nr i hopp om att få reda på om det faktiskt tänker komma något tåg. Jag kommer till en person, som säger åt mig att ringa en annan osv, ja ni fattar, kaos. Vi får reda på att en buss till Vemdalen skulle gått för ca 2 minuter sen så vi skyndar oss till busstation och hoppas att den inte gått. Väl där ringer någon från tågbolaget och säger att tåget är försenat men ska komma inom en kvart. 

 

Vi går då tillbaka till tågstation i den halvmeter höga snön. Väntar och tillslut hör vi tåget tjuta, men sen kommer det inget tåg. Efter ett tag ringer personen tillbaka som hade sagt att tåget var försenat och frågar varför vi inte är vid tågstationen. Då finns det tydligen en till station i Åsarna som ligger sjukt mycket närmare där vi bor. Så då hade vi gått mycket längre än vad vi hade behövt med världens tungaste skidor. Då gick det upp för oss varför det inte var skottat på stationen vi stod på, det var såklart en sommarstation. Suck. Tåget hämtar upp oss och vi tar oss till Vemdalen för väldigt bra och rolig skidåkning med goda fikapauser. Nu skulle det kanske vara frid och fröjd men det är nu det faktiskt börjar. 

 

För att komma hem igen så tänkte vi ta bussen till Röjan och sedan snötåget till Åsarna. Vi väntar på bussen men är osäkra på om vi kommer hinna med tåget så dår ser vi en person som kanske skulle kunna åka med. Men vi ångrar oss sedan, men då, då under tiden vi ångrar oss åker bussen förbi. Borta med vinden liksom. Jahopp. Som tur är kom nästa buss en halvtimme senare. Trötta och kalla väntar vi på den, hoppar på, åker till Röjan, sitger av, går ut till järnvägen med all packning, väntar fem minuter innan busschauffören kommer och säger "Tåget är en timme försenat så jag skjutsar er till Klövsjö så ni slipper frysa". In i bussen med allt igen, iväg till Klövsjö, in i värmen i tre kvart innan en annan buss hämtar upp oss och skjutsar oss till tågstationen i Röjan. Just som när vi ska stiga av får busschauffören ett samtal om att tåget har gått sönder och inte kommer kunna komma. KUL. Vi får skjuts ut till stora vägen och får vänta kanske en kvart kanske mer på en buss som går från Funäsdalen till Östersund. Äntligen så kommer vi till Åsarna. Istället för att komma hem klockan 16.45 enligt det smidiga snötågets tidtabell så sätter jag foten innanför dörren klockan 19.05. 

 

♥EN EPISK DAG♥

 

 

 

 

 

 

För trött och för intesugenpåattberättaomdagen humör så den händelserika dagen kommer imorgon istället. 

 

 

 

Jag var så lycklig innan loppet för att jag äntligen skulle få stå på startlinjen igen. Jag och Olivia värmde upp tillsammans, skrattade och hade ett sådant leende på läpparna som gör en så glad. När startskottet gick trasslade det lite för mig och vips så var hela klungan med täten borta, bara sådär. Jag traskade på och åkte om folk till både höger och vänster i den första backen. Sedan hittade jag en bra rygg att ligga efter och på så sätt få draghjälp. När vi kanske hade åkt ca 8km så visste jag att det skulle komma en lång fin uppförsbacke som man riktigt kunde åka skidor i. Jag tog ett eget spår och ökade farten för jag kände mig pigg. Några sekunder senare var jag helt slut och personen jag åkt om åkte om mig igen och skapade en lucka. Uppe på backen ville jag ha den där ryggen igen så jag stakade på som en galning och kom ikapp lagom till vätskekontrollen. Med ny energi och mer än halva banan gjord körde jag på igen. När jag kom upp på banans högsta punkt var jag bra mör i både armar och ben (läs även bortfrusen) men med vetskapen om att det var ca 3km utförsbacke till mål tog jag i extra och stakade fortare än någonsin. Jag kom i mål på en 8:e plats av 45 startande, helt slut men väldigt, väldigt nöjd.

 

lite konstig bild såg jag nu men det tar så lång tid att ladda upp en ny. 

Laddat upp inför ICA-loppet imorgon med en stor tallrik pasta och köttfärssås, mmm. Imorgon går alltså ICA-loppet här i Åsarna som är en långloppstävling med distanser på 6,5 , 17 och 45km. Jag ska åka 17 kilometern och det ska bli så sjukt kul. Blev taggad till tusen idag på passet när vi åkte en slinga av 45 kilometern för att "spåra" så att den som ligger först och drar imorgon inte ska ha någon nackdel. I alla fall, det var kallt, inte sådär kallt så det gjorde ont på kinderna men tillräckligt kallt för att inte ha någon känsel i fötterna. Så svårt att beskriva hur det var men det var alldeles alldeles underbart. Vita träd, vita fjäll, solnedgång, perfekta spår, bra glid. Enda nackdelen var att jag hade skateskidor och det fanns endast klassiska spår som absolut inte fick förstöras. Jag körde överkropp igår och idag blev jag illa tvungen, hur min överkropp mår imorgon är ett ett kaptiel för sig, haha. 

 

 

en bild som Ida tagit på mig under jullovet.

Ligger utslagen i sängen och tittar på Top Model efter ett brutalt styrkepass. Varenda muskel skakade när jag gick från gymmet kändes det som, jobbigt men väldigt väldigt roligt. Tror alla timmar på gymmet givit resultat eftersom jag tog i så hårt att bandet i maskinen hoppade ur och handtaget dörren lossnade, uuuuups, skämt åsido.  Snart blir det till att laga en laxmiddag men innan det ska jag skriva klart en labbrapport...hörs!

 

Grundreceptet är ett ägg och en banan, men sedan blandade jag även i ca 2 msk harekli och 1 msk kakao. Så jag tror man kan blanda i lite var som. Sedan stekte jag smeten på medelvärme i ca 3-6min och serverade med en klick youghurt och tinade blåbär och hallon. Riktigt gott och bra mellanmål, dessutom busenkelt. Vem har inte en banan och ett ägg hemma liksom?

 

bilden är tagen hemma hemma på jullovet, så fint ställe.

Mitt första fartpass på skidor sedan jullovet är avklarat. Åhhh vad roligt det var även fast det var sjukt sjukt sjukt jobbigt. Vi körde sprintheat och mixade hejvilt så det var verkligen roligt. Sedan åkte vi upp till hoppet och hopapde lite. Jag var lite för tuff i början och körde upp i en hög fart, hoppet kom, glasögona immade (typ), jag tapapde kontrollen, ramlade snurrade några varv, upp igen så jag inte belv överkörd av nästa haha. Igår såg jag filmen inception med Linnea som var riktigt bra, rekommenderar den.. ta vara på snön hörs.

Som ni förmodligen har märkt så har jag haft problem med ett knä, det började i slutet av November när vi var i Bruksvallarna. Jag hoppade på kryckor och kunde endast träna överkroppen i några veckor. Det blev bättre och bättre tills det kändes som att jag hade landat på ett stadie där det inte blev nå bättre. Kändes ändå helt okej så jag tränade på och tävlade någon tävling tills det blev sämre och jag fick börja om på noll (kändes det som). Tänker inte gå in så djupt på hur det varit men iaf så blev det bra för ca 1 vecka sedan, men då fick jag istället hälsensinflammation, när den försvann så fick jag ont i halsen. Problem på problem på problem. Men nu, idag, ca tio veckor senare så kan jag träna som vanligt. 

 

Det har varit tufft, det kan jag inte förneka. Jag går på ett skidgymnasium och det enda man kan göra här är att åka skidor (okej inte riktigt men nästan), så det har som sagt varit väldigt tufft. När alla andra kunde dra ut på långpass i finvädret så fick jag svettas i en källare. Det fanns dagar då jag inte visste vad jag skulle ta mig till och det enda jag ville var att åka hem och strunta i allt och alla. Så sjukt less som jag har varit under den här tiden finns inte på världskartan. Helt sinnes vad drygt det har varit. Ändå tror jag att det har hjälpt mig, för nu är jag på bättre humör än någonsin och jag uppskattar varenda steg jag tar, bokstavligen. När jag ska gå i en trappa vill jag springa, bara för att jag inte längre känner smärtan och för att jag KAN. För att jag kan springa, hoppa, åka skidor. Oavsett vad som händer så växer man av motgångar. Det, det är fakta. 

 

 

 

Idag var det heldag i skolan som varje måndag. Räknade matte hela dagen och timmarna ser ni om ni jämför klockorna. På slutet tröttnade jag, totalt, vilket resulterade i klottrande. Dagens plus var att jag insåg att nästa kapitel i matten handlade om geometri vilket är klart det roligaste avsnittet haha. Ikväll blir det en pluggfri kväll med tv-tittande och en annan sak som jag visar någon annan dag.

 

Förresten så har jag börjat med mobilbilder för då blir inläggen lite mer intressanta men kvaliten är inte direkt så bra. Men jag har ju ingen fotoblogg så det kvittar ;)

 

För någon dag sedan så fick jag en väldigt fin kommentar här på bloggen. En kommentar på kanske tjugo ord som gjorde mig så frunktansvärt glad och varm. Det är sådant som gör att man vill blogg mer, skriva av sig, och dela med sig av de fina stunderna i sitt liv. Det jag vill komma till är att tänk vad lite det behövs för att göra någon glad. Mitt tips är, ge för många komplimanger, peppa dig själv för mycket, skratta för mycket, älska mer än någonsin och se tjusningen i varenda ögonblick. 

 

 

 

 

Jag blir glad när jag åker skidor. Det kan göra hela min dag, verkligen. Nu kan jag åka skidor utan att ha ont. Det är jag tacksam för. Så idag åkte jag skidor en stund, lite mer än en timme, över åkrar, på skoterspår, i pistade spår, i lössnön, utför, uppför, ja överallt. Det är det som är tjusningen, variationen är enorm här i Åsarna och tiden bara flyger iväg. Har man då musik som får en att känna så blir det ännu bättre. Imorse sken solen och jag längtade ut i skidspåret för att kunna njuta, men även skidpasset blev minst lika bra, om inte bättre när solen höll på att gå ned. Så fint. 

 

När jag åker skidor så tänker jag väldigt mycket, inspirationoen flödar. Jag tänker på saker jag kan blogga om, vilka kläder som passar bra ihop, vad jag ska göra i sommar, vilken mat jag ska experimentera fram mm. Men så fort jag tar av mig skidorna så har jag glömt. Glömt allt det där fina som jag tänkte på under skidturen. Så någon gång ska jag stanna, skriva ned mina idéer och sedan åka vidare som om ingenting. 

 

Hade en mysfruksot med Ida idag innan hon åkte hem. Vi bakade scones, kokade te och skärde grönsaker. Hur gott som helst och helt perfekt en dag med sovmorgon.

 

Kvällen igår blev väldigt lyckad och var enligt planerna. Kan meddela att melodifestivalen kan vara det sämsta programmet som sänds, helt sjukt vad tråkigt och meningslöst det är, min åsikt. 

 

 

Imorse så gjorde jag och Ida köttbullsmackor vid frukost, sedan tog vi på oss skidkläder och pjäxor och stack ut i spåret strax efter elva. Det var så fint väder, ca 3 minusgrader och strålande sol, riktigt marsväder. Med ryggsäckar på ryggen och skidor på fötterna började vi åka uppåt. Vi åkte upp till kyrkan, ca 2km, runt på milspåret, och sedan till en plats att äta vår efterlängtade matsäck på. Tre köttbullsmackor och en kopp te senare var vi fit for fight för att ta oss ned till stadion. Vi hade sådan energi att vi körde lite upp och ned i ett hopp också, vilken aderenalinkick säger jag bara, wow. Några vurpor inträffade också men sådant hör till. Efter ca tre timmars skidåkning med mycket skratt kunde vi ta av oss skidorna och kasta oss ned i soffan. Ikväll väntar det melodifestivalen, skräckfilm och spelet "med andra ord". Skönt med en lugn kväll efter dagens äventyr...ha en bra lördag.