KORTVASAN, SLUTAR ALLTID (OFTAST) MED ELÄNDE
Kom upp (ned?) till Mora igår vid fem ungefär. Var lite på Mora hotel med Jesper och Gabbe sedan gick jag för att hämta numerlappar till oss och Sörlings. Kö var bara förnamnet och inte blev det bättre av att jag hade glömt att skriva ut startbevisen, bra där Lina. Fick till slut nummerlapparna i alla fall. Sedan kom mamma, Axel och Alma och hämtade mig och min packning (som alltid är enorm) och så åkte vi till mamams kompis sommarhus efter ett matstopp på McDonalds. Sommarhus ja, fungerande element nej. Är det kallt om det ryker när man andas inomhus?
Med mössa, tubhalsduk, täckvantar, långkalsonger, raggsockor och fleece kom jag undan med att endast frysa om näsan. Aldrig igen säger jag bara. Inte nog med att det var kallt, mamam hade inte tagit med salt, men havregrynsgröt utan salt har väl ingen dött av eller?
Starten på kortvasan gick och jag hängde på Axel som ålade sig fram bland alla miljontals skidåkare, typ, efter ca två kilometer var jag säker. Det gick verkligen inte, det kändes inte som det skulle och det var ingen idé att fortsätta. Vid första kontrollen, efter 11km klev jag av, bröt. Mitt första brytna lopp tror jag. Förra kortvasan var jag sjuk, året innan det glömde jag sätta på chipet på kardborrbandet så jag åkte tydligen inte. Första året jag åkte då kom jag i mål på riktigt, dock på tiden 3 timmar och 19 minuter men det spelar mindre roll. Imorgon ska jag titta på tjejvasan och gå på stan, bratackhej.
Kommentarer
Trackback
