Lina Åslund

På kvällen tältade Alma och hennes kompisar så jag och Ingrid tog tillfället i akt. Klädde ut och och smög på dem hahaha + skrämde dem rejält. Så kul hahah (tyckte vi). 

På kvällen var pass nummer två. Mamma och pappa följde med på en cykeltur runt Gysinge-Färnbo-Vinnersjö som blir dryga fem mil. Ont i rumpan ja. 

Idag tar alla mina fina vänner här hemma studenten så ska iväg på mottagning osv på eftermiddagen. Men i stundens hetta, medan de sitter och äter champagnefrukost ska jag ut på ett intervallpass. Trevlig helg. 

Bästa trion ever. Genom eld och vatten tillsammans. Jag och Malin hade även gjort ett sjukt snyggt plakat (kolla särskilt på skidan bakom). 

Bättre bild. 

Emma, Linnea, jag och Jonis. Kan väl säga att förmiddagen var en gråtfest utöver det vanliga. 

Sedan åkte vi hem från skolan, åt lunch. Jag tränade även innan jag åkte med Linnea och hennes bror till Östersund för att fortsätta firandet. Vi åt middag på cup-rum innan vi mötte upp klassen på stan för att skriva i studentmössor och prata minnen. 

Åh bästa klass<3 allt var så fint. Vi satt där ute i några timmar och bara umgicks innan vi begav oss mot rådhustrappan. 

Trappan var mäktig. Hela Östersunds studenter och + närliggande kommuner var där, sjöng och firade. Häftig känsla verkligen. 

Det är så skönt att vara hemma samtidigt som det känns som allt gått emot mig. Insåg igår att jag glömt rullskidorna i åsarna, idag att laddaren till pulsklockan var kvar och ett paket som jag beställt kommit till Handlarn i åsarna. Suck. Men men. Nu har jag koll på läget tror jag och kan starta sommarlovet ordentligt imorgon, dvs utomhushäng, träning och spontansaker. Wiho. Godnatt. 

Det var en sån himla bra kväll. Vi åkte dit i den snygga, gula bilen på bilderna och det var så sjukt med folk som tittade när alla rullad in. Blev nervös för att kliva ut till och med haha. 

Väl inne drack vi fördrink innan vi satte oss till bords. Tre-rätters som var gott och sedan dansade vi resten av kvällen och natten. Verkligen hur rolig bal som helst. Tack alla inblandade!

Det märks sådana tydliga skillnader mellan våren i Hedesunda och våren i Åsarna. Så himla härligt att komma hem till utslagna björkar och GRÖNA ängar. Underbart vackert. 

Imorse körde jag dryga två mil på rullskidorna och det är det längsta hittills för säsongen så känns riktigt bra. Vädret var strålande också. Nu är jag på väg in till stan för att få en bal- frisyr och sminkning av Ida innan vi bär av mot Engeltofta senare på eftermiddagen där balen håller till. Spännande. 

Tycker Pt-Fia verkar som en sådan trevlig och jordnära person efter att ha följt hennes blogg ett tag. Att köpa hennes bok var självklart och att ha fått en personlig hälsning i den gjorde mig så himla, himla glad. 

 

Och idag är det sista måndagen på detta läsår. Sjukt. För vissa är det sista måndagen någonsin på deras skoltid. Konstig känsla. 

Jag skrev mitt sista prov i tyska kursen och det gick väldigt bra tror jag. Synd att inte hela kursen gjort det bara... Klar med allting i skolan så efter lunch körde jag hem till Häsen och gick på skidavslutning. Imorgon vankas det en till bal. Godnatt. 

Och detta blåmärke fick jag bland annat. Men det var det så värt. 

Bara tanken av fredag gör en så glad. Även fast jag knappt har något att göra i skolan så känns det extra skönt med helg. Som alltid. 

Började dagen med rullskidor klassiskt och lyssnade samtidigt på fredagspodden. Så underbart för känns äntligen som jag börjar komma någonstans efter körtelfebern. Har ingen skola idag men på eftermiddagen ska klassen in till Östersund för att spela paintball. Ska bli sjukt kul. Trevlig helg!

Jag, Malin och Sandra stressade omkring hela eftermiddagen för att få ordning på mat, dukning, lekar osv. Självklart slutar ugnen fungera. Tur att det finns generösa grannar som så snällt lånade ut sin ugn. 

Åkte bil för att sätta upp tipsrundan. Märks att en blivit lata treor ehe. 

Dukat och klart. 

Och här är vi. Hela gänget som kunde närvara. Tyckte alla var sjukt snygga. 

Jag och getskägget aka Jon. 

Gabbe agerade DJ under kvällen. 

Lyckad kväll särskilt för en som älskar att klä ut sig !!

Jag ÄLSKAR skor. Ända problemet med många skor är att man inte vet vilka man ska använda. Men det problemet får man ta. Dessa har nyss flyttat in. Fick en förtidig födelsedagspresent då mina hälar strejkar titt som tätt. Dessa passar perfekt att glida omkring i då. Dagisfrökentofflor men ack så underbara. Efterlängtade tofflor. 

Självklart fick glassen vara med. 

Och imorse tog jag igen alla förlorade sovtimmar och sov, hör och häpna, till klockan 13.30!!!! Vilket jag aldrig, aldrig har gjort förut. Men oj vad skönt det var. En sen frukost framför tvn. 

En uppgift under passet var att dra upp små granar och tallar som vuxit på stigen. Vi drog och drog. Haha. 

Efter skolan tog jag och Jon ett dopp i Ljungan. Det är är ju ändå slutet på maj. Rätt kallt. 

Och igår. Fredag. Tog jag och Linnea ett spontant besök till Östersund för att fika. 8 mil enkel väg men det var det värt. 

Balen var verkligen SÅ bra. Alla var så himla fina och stiliga. 

Ikväll har jag och Malin gjort bananpannkakor med kokos och bara pratat en massa. Det slog mig att vi har sådan sjukt tur som bor så nära varandra. Att ha 20 meter till sina festisar kan jag stå ut med. Godnatt. 

Vi åkte hem, hämtade korv och ketchup och drog vidare till Jons fängelsehåla där vi grillade och mös vid brasan hela kvällen. Perfekt. Och nu är det tydligen helg. Får se vad vi jag och broder hittar på. 

1. Jag är frisk. Helt frisk. 

2. Jag kan träna igen, efter 9 veckor utan minsta ansträngning var det himlen att få upp pulsen. 

3. Jag ska på bal. 

4. Jag ska på bal. 

Här kommer lite bilder från senaste tiden. 

Träffat sötaste katterna. Högst upp på min önskelista. 

Klätt ut mig till indie. 

Och bästa. ÅKT SKIDOR!!!!!

 

Det var onsdag. Jag hade åkt mitt första skidpass efter influensan och veckor av trötthet och orkeslöshet. Jag kände mig piggare än vad jag gjort på månader. Jag kände hur den fantastiska vårskidåkningen och allt vad det innebar låg framför mig. Jag kände ett hopp igen. Så vaknar jag dagen efter med halsont och feber och förstår ingenting. Verkligen ingenting. 

 

Vilar, åker på fredagen och tar ett halsprov som inte visar något, vilar ännu mer. Vilar hela helgen men febern bara stiger och halsen bara sväller. Ju mer jag vilar, ju sämre blir det. Åker till läkaren igen. Tar fler prover och får diagnosen körtelfeber. Och fyfan. Med facit i handen, två veckor senare, kan jag säga att det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. 

 

Mamma kom och hämtade mig och jag åkte hem för "påsklov". Det blev bara värre. Mina halsmandlar och lymfkörtlar på halsen var uppsvullna så jag hade knappt några käkkonturer kvar. Kände mig som en stor köttbulle. På grund av svullnaden kunde jag inte ens svälja mitt eget saliv och fick försöka tvinga ned värktabletter för att få i mig vätska vilket inte var det lättaste. Åt runt 10 tabletter/ dag för att överleva denna pina vilket gjorde att magen ballade ur totalt och jag spydde hela tiden. Eftersom jag inte kunde äta så hade jag ingen mat att spy = spydde galla och snor... Febern låg runt 39-40 grader så det enda jag orkade göra var att ligga i sängen och blunda. Hade svårt att sova och när jag väl somnade drömde jag bara konstiga/läskiga/hemska feberdrömmar som gjorde att jag hade svårt att skilja på verklighet och dröm. 

 

När det var som värst kunde jag inte svälja mitt saliv för kändes som köttsår i halsen, kunde inte titta för det sved så i ögonen pga febern, kunde bara ligga på en sida för mjälten var svullen och gjorde läskigt ont (trodde den hade brustit haha). Jag var konstant illamående och vid minsta felvändning så spydde jag och sedan var jag så sjuuuuukt törstig men fick knappt i mig en droppe. Jag var bara någon timme ifrån att åka till sjukhus och få dropp men där och då vände det. Tur för mig som är rädd för sprutor över allt annat. Första glaset vatten jag kunde dricka när det började bli bättre var som en dröm. 

 

Jag hade feber i 11 dagar och halsen är fortfarande inte riktigt bra (14 dagar nu) men det är ingenting jag störs av. Det som är jobbigast nu är att jag är så fruktansvärt trött. Vilket man skulle vara även efter att symptomen försvunnit, kan sitta i upp till ett halvår om man har otur... Det viktigaste nu är att ta det LUUUGNT för varenda liten ansträngning kan skapa återfall och jag är riktigt rädd för att uppleva samma sak igen. Fyfan. 

 

Körtelfeber orsakas av ett virus som bla påverkar mjälten. den sväller upp och blir irriterad. Det är i mjälten som de vita blodkropparna bildas (immunförsvaret) och det är därför som det är så lätt att få återfall när den inte är fullt återhämtad. Jag kommer inte få träna på 4 veckor vilket suger men samtidigt, så som jag mår i nuläget skulle jag inte kunna träna. Det är jobbigt att gå från köket till soffan än så länge. 

 

När jag insåg vad körtelfeber var började jag bara skratta. Det kändes så ironiskt. Varför skulle jag få denna hemska sjukdom? Det kändes bara så jäkla orättvisst men för tillfället är jag bara lättad att det värsta är över. Lättad att kunna svälja igen helt enkelt. Jag önskar inte ens min värsta fiende körtelfeber. Ingen är värd detta lidande.