Lina Åslund

 

 

Bilder ifrån höstas. 

 

Att springa är någonting man inte uppskattar förrän man upplevt att inte kunna springa, att vara skadad. Man förstår inte vilken tur man har som har de där två fungerande benen som skapar steg efter steg, som skapar harmoni för kroppen. Det gäller att upskatta även de självklara sakerna för det är inte lika självklart för alla. 

 

Imorse vade vi morgonträning och jag sprang med min tränare och hans två hundar. Jag har aldrig sprungit med en hund kopplad runt midjan förut men det var så skoj. Så nu mamma och pappa, vill jag ha en hund, hehe. I början drog hunden hur mycket som helst och jag fick kämpa för att inte springa i maxfart. När det kom träd ivägen kröp hon såklart under dem och där kom jag, i maxfart (nästan) och skulle under jag med. Såklart. Det gick bra enda tills mitt hår fastnar i trädet och det tar tvärstopp samtidigt som hunden springer. Haha. En väldigt rolig springtur på nya stigar vilket gjorde turen ännu bättre.

 

Idag tog jag "arbetstiden hemma" då jag ska fixa Linneas frisyr till ikväll då hon ska på bal. Så nu ska jag fixa lite lunch, plugga lite och sedan börja fixa håret. Så avundsjuk på henne som ska på bal men är man inte 18 så är man inte.