Lina Åslund

 

 

Långpass på förmiddagen och nog blev det långt. Och spännande. Tror aldrig jag har upplevt så många olika snötyper, spår, glid och fästen under samma pass. Spåret (som Urban körde upp med skoter precis före oss) gick överallt och ingenstans. Vi trodde att det skulle vara ICA-lopps-spåret som vi åkte för några veckor sedan men varken jag eller Linnea kände igen oss, haha. Det var ett äventyr iaf. På isiga vägar, över buskar, runt träd, över myrar, upp för hiskelikt långa backar, nedför i en väldans fart, utan spår, i spår osv, osv. När vi kom tillbaka till stadion igen visade klockan 31,6 kilometer. Sista kilometern var jag trött och sa jag till Linnea: "Jag har spänningshuvudvärk i mina knän". Haha. Somnade nästan på skolan också för jag var så trött. Men nu har jag ätit och är piggelin. Nu bakar jag semlor, bara sådär en vecka efter. Bättre sent än aldrig.