Lina Åslund

 

Lördagen spenderades mestadels i Offerdal. 5 kilometer klassiskt på en bana som jag älskade och på kanon-skidor. Ändå kändes det inte bra. Snart kommer det. Snart. När vi kom hem från tävlingen var jag dö-slut men framåt åtta orkade kroppen att röra sig. Spelet "med andra ord" gjorde denna kväll.

 

Igår. Söndag och det brukar ofta ligga något negativt över det ordet. Om det nu gör det så vände jag och Linnea det till den raka motsatsen. Vi satte på oss skidorna med ryggsäckarna packade med varm choklad och smörgåsar, sedan åkte vi ut i skogen. Tror inte vi kunde ha haft det bättre. Helt seriöst. Ett kristallvitt landskap med solen som sken mellan träderna och pudersnö på sina ställen. När vi var ute på myrarna slog vi oss båda fast med att här. Just där. Där skulle vi bygga en stuga och stanna i vår evighet. I tystnaden. I lugnet. Det är omöjligt att beskriva hur vackert och hur bra det är här men kan säga med att jag just nu känner att jag aldrig vill lämna detta ställe. Aldrig någonsin.