Lina Åslund

Det var jobbigt. Det var slitsamt. Det var roligt. Det var fruktansvärt tråkigt. Det var bra spår. Det var bra fäste. Det var dåliga spår. Det var bakhålt. Det var tjockt med folk. Det var ensamt. Ingen kilometer var sig lik. 

Jag kom i mål. Persade med över halvtimmen. Jag borde vara nöjd men jag vill så mycket mer. Fick ett nytt underställ av mamma i mål, en marabou av Alma för att jag åkte under två timmar och Kristina, mammas kompis (som jag slog med knappa 5 minuter, som hon grämde sig över tror jag) överraskade också med en marabou. Choklad läker alla sår. Typ.