Lina Åslund

Vaknade vid 6 tiden imorse av att solen sken in och av nervositet tror jag. Jag brukar inte vara nervös inför tävlingar men idag var det ändå någonting som kändes i magen. Jag packade ihop alla mina saker, åt frukost och när vi satte oss i bilen visade termometern -21 grader, omfgh ögonblick. Vid stadion var det varmare som tur var och solen värmde så inga problem alls med kylan. 

 

När jag testade skidor och värmde upp kände jag hur trött jag var i kroppen, riktigt sliten sedan de andra tävlingarna så jag åkte på de mjuka skidorna även fast glidet kanske var sämre, vet ej säkert. Pistolskottet gick och vi var iväg. Idag var det alltså skiathlon, dubbeljakt, pursuit what ever, vilket innebär 5km klassiskt, skidbyte och sedan 5km skate. Jag struntade i allt annat och fokuserade på att åka så fort som möjligt men ändå komma "pigg" till skidbytet och skatedelen. Lyckades riktigt bra. Men så fort skateskidorna var på sa det bara pang och mjölksyran var ett faktum. Kunde verkligen inte åka, knappt så jag kunde lyfta benen som kändes som lyktstolpar. Åkte så gott jag kunde iaf och tänkte "När jag ser en funktionär, då bryter jag". Men kom på mig själv med, vafan tänker jag. Bryter gör man när man mår dåligt, inte när man är trött. Så fortsatte och efter några kilometer släppte det lika fort som det kom. Överlycklig åkte jag in på stadion och in i mål. Så sjukt nöjd med att jag tog mig i mål och nu kan det bara gå bättre. 

 

Ikväll har jag ätit pizza, godis och bara legat som en död fisk i soffan och tittat på tv. Imorgon ska jag ta tag i livet, men det är imorgon. Nu taggar jag AFV i min ensamhet. Åkte förresten tillbaka till Åsarna efter tävlingen, lika bra det eftersom jag inte har något stafettlag...