Lina Åslund

I torsdags fick jag och Linnea något ryck i att vi skulle ha picknick, på taket. Vi ville ha någonting att sitta på så gick ned i källaren för att kolla om vi hittade nå skoj och om vi gjorde. Det hela slutade med att vi hade varsitt par gamla skidor på fötterna och var ute på en skidtur, i Åsarna, i mörkret med tontunga skidor på varsin fot. Det var hur kul som helst även fast vi var tvungna att diagonala utför haha. När vi kom in var vi tröttare än efter tuffaste intervallpasset och vi landade på varsin skön plats i olika rum och sa ingenting till varandra på en tid som kändes som en evighet. Som det kan bli. Sedan belutade vi oss för picknicken i alla fall. 

 

När vi klättrade upp på vinden pumpade adrenalinet och jag tänkte "det här händer inte". När jag såg takluckan upp till den fina natthimlen trodde jag att jag drömde. Det var så fint att ligga på taket, titta på skärorna, äta popcorn och bara prata om allt mellan himmel och jord. Himmel och pannkaka vad detta måste göras oftare. När kylan angrep klättrade vi ned, gick och lade oss, nöjda. Det är sånt här som får en att känna att man lever, helt underbart. Tyvärr funkar det ej att ladda upp bilder, men det kommer!