OM ATT TA SIG HELA VÄGEN
För att ta sig enda fram så måste man tåla smärta. Smärtan att åka fort, hoppa långt eller vad det nu kan vara. Smärtan att låta musklerna gång på gång skrika efter syre. Den smärtan klarar de flesta av. Det är en annan smärta som är den värsta. Smärtan över besvikelse. Då man känner att man inte presterat det som var tänkt. När konkurrenterna skriker av lycka för det gjorde ett kanonlopp.
Att orka resa sig fall efter fall, bara för att man ska dit upp, till toppen. Det, det är oövervinnligt.
Kommentarer
Trackback
