ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER LIVET

Dagen/ morgonen blev väl inte direkt som vi tänkt oss, haha. Det började med att ungdomstävlingarna blev inställda, synd men längre sovmorgon. Sen så smsar Linnea och säger att deras bil inte startar och det är den som ska ta oss tillbaka till Åsarna efter tävlingen. Någon från volvo var i alla fall påväg så det löser sig nog, tänkte jag. Men icke. När jag och pappa packat ihop alla mina grejer så tänkte vi åka till Linneas bil och lämna det. Pappa ringer hennes pappa och då säger hennes pappa att de är i Sveg, i en bogseringsbil, med deras bil bakom. Så då ringer jag till vår tränare och kollar om jag får plats i fjällgymnasietbussen trots att vi sa att vi inte skulle åka den. Egentligen hade vi inte fått plats men som tur är så löste det sig. Pappa och jag styr bilen upp mot Åsarnas vallabod för att lämna packningen och då ser vi Linnea gå uppåt, i den stora backen, med skidfodralet på axeln. Vi tänker stanna och ta upp henne men får möte så vi strunta i det och åkte och lasta in mina grejer i bussen istället. Vi stannar ett tag och pratar och då kommer Linnea, hur trött som helst efter att först ha tränat och sen släpat upp allt. Då visar det säg att Linneas mamma och pappa hade sagt till Linnea: "Du kan bära alla grejer, vi måste åka nu, här är nycklarna till stugan, vi ses." Inte riktigt så men ni fattar. Vi skjutsade ned Linnea till hennes stuga och där har hon all packning förutom en vallalåda som hon lagt under ett hus på vägen upp mot bussarna för att det var för tungt. HAHAHAHA. Längesedan jag skratta så mycket... Nu sitter vi i receptionen iaf och Linnea sa precis att efter alla motgångar idag så var det värsta ändå att hon missade julkalendern. Tolka det som ni vill. 
 
Livet är ett äventyr. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback